Generationer vid Murtorpet
Signild Håkansson 2011-01-05

De äldsta kyrkböckerna som är tillgängliga för Bo socken, med uppgifter om gårdar, torp och familjer som bodde där, gäller åren 1773-1777. I dessa finner vi familjen Andersson på Fetsjöfallet. Familjen består av Anders Andersson, född i Regna socken 1726 och hans hustru Cherstin Olsdotter, född i Bo socken 1732, samt deras barn. Den äldste sonen är vår Olof, född 1758. Vi vet inte när de flyttade till Fetsjöfallet, men vi vet att familjen bodde där, när Olof föddes.

Torpet Fetsjöfallet nämns för första gången i ett annat kyrkligt dokument från 1740 och antas vara ganska nyanlagt vid den tidpunkten. Fastän Fetsjöfallet är ett torp så kallas inte Anders Andersson för torpare. Han står i stället angiven som skogvaktare. Med så stora skogsarealer behövde markägaren, Boo gods, folk som kunde hålla uppsikt mot olaglig jakt och leda arbetet med timmeravverkning och träkolsproduktion.

Olof Andersson gifter sig 1782 med Cathrina Johansdotter (f 1760) från Kringsjötorp, också Bo socken. Olof bor kvar hos föräldrarna på Fetsjöfallet och kallas då dräng. Hans hustru kallas piga. Hon är ett typiskt exempel på hur namnet kunde skrivas på flera olika sätt. I olika kyrkböcker kallas hon också för Carin, Karin och Cajsa. Hennes efternamn kan skrivas Jansdotter.

Den unga familjen stannar på Fetsjöfallet till 1794, då de flyttar till Murtorpet efter Anders Anderssons död. De fick flera barn på Fetsjöfallet, men vår anfader Petter (Peter, Pehr) är född på Murtorpet (1798).

Olofs far Anders Andersson dör i januari 1794. Dödsorsaken är konvulsioner. Samma år flyttar resten av familjen till Murtorpet, där Olof får kontrakt som torpare. Anders änka dör på det nya stället före årets slut (dödsorsak är bröstsjuka, vilket kan ha varit lunginflammation eller tbc).

Murtorpet är ett torp som är omnämnt i ett dokument från 1703. Det kallas också Djurshult eller Djurshulttorp. Ursprunget till benämningen Murtorpet är oklart. Det finns inte många stenmurar runt åkrarna där. Kanske sade man från början Myrtorpet, eftersom det finns kärrmark i närheten (bara en teori).

Under årtiondena innan Olof kom till Murtorpet, växlade torparna flera gånger, men Olof påbörjar en unik rad av innehavare inom släkten, från far till son i fem generationer.

Det står helt klart att de som bodde på ett torp ofta var stora familjer med gamla föräldrar, ogifta syskon, änkor, unga släktingar och så vidare. Tidvis måste det ha varit riktigt trångt. Men bara en person kunde ha kontrakt som torpare. I vår familjs historia är det inte alltid äldste sonen som tar över kontraktet. Kanske var det för tidigt för fadern att dra sig tillbaka, när den äldste sonen blivit vuxen. I stället gav han sig av för arbeta på andra torp eller gårdar eller flyttade i samband med giftermål. Det var ovanligt att två gifta bröder eller systrar bodde på samma ställe, men det hände. Petters äldre bror Anders, verkar aldrig ha gift sig utan arbetade som dräng på Murtorpet hela sitt liv.

När  Petter (Peter, Pehr) Olsson (Olofsson) gifter sig med Anna Maja Jansdotter (f 1800) från Kobäcken (ett torp i grannskapet) 1825 tar han över kontraktet och blir torpare. Hans föräldrar bor kvar hos dem I ungefär 20 år till sin död.

Olof Andersson dör 1843 vid 85 och hans hustru Karin 1848. Dödsorsaken för båda är ålderdom. Karin, en stark kvinna, har då levt i 87 år och fött 8 barn. Hennes yngsta, Christopher, föddes när hon var 48.

Deras son Petter lever också ett långt liv med många barn (sju). Hans tredje barn är Johan (f 1833), som kommer att bli nästa torpare vid Murtorpet i början av 1860-talet. Petters yngstet son Aron föddes 1848 och är mycket yngre än sina syskon. Han blir den förste i familjen som lämnar sitt hemland för Nordamerika 1871.

Petters hustru Anna Maja dör 1872 av slag. Hon är då 71. Petter dör 1882 vid 83 års alder av skröplighet. Han lever tillräckligt länge för att få uppleva att både sonen Aron och sonsonen Carl-August emigrerar till USA.

Johan Persson gifter sig med Johanna Olsdotter från  Djursnäs (f 1830 vid Bondkorptorp, Svennevad) 1855, och deras förste son Carl-August föds samma år. De får sju barn och fem av dem lever till vuxen ålder. Bara ett kommer att bli kvar I Sverige.

Under 1880-talet sker stora förändringar vid Murtorpet. Carl August Johansson far till Amerika 1880 och tar sig namnet Hallberg. Hans farfar Petter dör 1882 and hans bror Gustaf Adolf Johansson (f 1858) gifter sig 1884 med Anna Sofia Persdotter (f 1864 i Averviken, Regna) . Deras första barn, en pojke, dör i kikhosta 1885 och Johans hustru dör samma år i tuberkulos, 54 år gammal (samma sjukdom som tog hennes fars liv vid Djursnäs när han var 53).

Näste bror, Johan Axel, far till Amerika 1886 för att ansluta sig till Carl August i South Dakota. Vi vet att han dör där ett år senare. I maj 1890 emigrerar deras far Johan, 60, tillsammans med sina yngsta barn, Frida Kristina, 22, och Malcolm Hugo, 19. Bara en månad senare föds ännu en lite pojke vid Murtorpet och får namnet Johan Axel (till minne av sin avlidne farbror?).

Efter Johan Perssons emigration blir Gustaf Adolf Johansson torpare vid Murtorpet. Johan  kommer tillbaka från America 1893 och bor med sin son och hans familj på Murtorpet till sin död 1911.

Gustaf Adolf och Anna Sofia hart tre döttrar och tre söner. Georg Gustafsson (f 1887), den äldste av pojkarna, stannar hemma och arbetar tillsammans med fadern på torpet och i skogen. Han gifter sig 1916 med Anna Maria Eriksson (f 1888 i Mörtsjö, Regna) och tar över Murtorpet efter giftermålet.

Gustaf Adolf är 58 år gammal när Georg gifter sig. Han och Anna Sofia flyttar från Murtorpet samma år till en gård (Fagerbjörka) som de köpt närmare Örebro. Det innebär at han blir den förste av torparna vid Murtorpet som hade råd att köpa en egen gård i Sverige. Hans bror Carl August kunde göra det i South Dakota 30 år tidigare.

Georg och Anna stannar på Murtorpet till 1937, när de har möjlighet att köpa gården Domhagen i Stortorp, Örebro. De flyttar från Murtorpet med sina fyra barn, Birgit, Gösta, Rut och Stig. Gösta och Stig kommer senare att bli lantbrukare själva med egna gårdar. Inget av Georgs barnbarn (Lars, Signild, Per, Anders och Eva) kommer att bli bönder. Vi kommer att välja helt andra yrken.

Efter 143 år (1794-1937) finns ingen i vår släkt kvar på Murtorpet. Två eller tre andra familjer arrenderar torpet fram till 1960-talet, när torpsystemet upphört. Boo egendom säljer byggnaderna som privatbostäder och planterar gran på åkrarna. Skogen kryper närmare husen vid Murtorpet.

Idag, 2011, ägs Murtorpet av en ung kvinna som föder upp rashöns, hundar och kaniner. Än en gång finns det djur i uthusen.

När Murtorpet användes som torp kunde man ha sex kor, sugga och grisar, får, två hästar (för arbete på åkrar och i skogen) samt höns. Familjen kunde sälja säd, mjölk, smör, smågrisar och ägg för att få in kontanter. Det var också möjligt att arbetat extra åt godset utöver de dagsverken som var betalning för arrendet.

Systemet med torp på mark som hörde till stora gårdar och gods var i bruk åtminstone från 1600-talet. Det innebar att familjer utan eget kapital kunde arrendera ett torpställe med lite mark, så att man kunde odla och hålla några djur. Arrendet betalades med ett bestämt antal dagsverken hos markägaren. I Bo socken, med det dominerande Boo gods, var detta en betydelsefull del av den ekonomiska strukturen.

Boo gods är en av Sveriges största privata egendomar. Det ligger 40 km söder om Örebro i landskapet Närke och består av 15 000 hektar mark, varav 12 000 hektar skog (2011). Murtorpet med sina knappt 10 hektar var en liten, men för oss betydelsefull del av denna enorma areal.