Carl-August han var en av dem
som for långt från sitt barndomshem
I Bo han ingen framtid såg
Nej, till Amer´ka stod hans håg

Han i Dakota fick en farm
behövde snart en extra man
Han skrev ett brev hem till sin bror:
Kom käre Axel, här finns jord

Men Axel ingen framgång får
Han snart går bort, vid tjugutvå
Vårt liv är givet oss som lån
I Langford nu hans gravsten står
Sov käre Axel, vila bror
Gud tog dig hem, hans nåd är stor

Från Murtorpet man ger sig av
för fadern vill se Axels grav
Han följs av sina yngsta två
De hoppas där sin bärgning få

Men efter tre år fadern far
till Sverige där hans hem finns kvar
På Murtorpet han helst vill bo
sin sista tid i stilla ro

Men Frida såg sin dröm slå in
vid präriens vidder, sol och vind
Och svenske Sven blev hennes man
Sin lycka de långt borta fann

Vad hände Malcolm då månntro
han som var deras yngste bror
Han hörseln mist när han var barn
Hur blev hans liv, var blev han av?

På Murtorpet blev Adolf kvar
där han med bröder lekt som barn
Och bättre tider ger nu hopp
när Adolfs barn där växer opp

Hans barnbarn Rut har hört ibland
Om släktingar i fjärran land
I Nord-Amerika, men var
På hennes frågor fanns ej svar

Tills så en dag när slumpen gör
att hon nåt mycket viktigt hör
det kommer snart besök till Bo
ifrån Amer´ka, kan man tro

Det som hon hoppades slog in
Ett lyckligt möte nu vi minns
De band som klippts för längesen
de knöts av alla oss igen

Det blev ett särskilt ögonblick
där alla vi som möttes fick
mer kunskap om förfluten tid
om då och nu och män`skors liv

Till sist vi tänker alla på
all kraft och mod som krävdes då
av dem som reste från sitt hem
dit oviss framtid mötte dem